musiken

Fantastiskt. Sitter pa flyfältet, dricker kaffe och de bästa latarna just nu surrar pa hög volym i min mp3-spelare. Sa plötsligt stannar allting till, det är Imogen Heap med den mest suvveräna laten pa länge: hide and seek. Först ser jag pa folk. jag älskar det. Att bara glo liksom ( ja, innan de lägger märke till mig i alla fall ). Men den här laten är nog nat man bör blunda till. Bara stänga ut allting runt omkring. Ett annat bra sätt att njuta av laten är att ligga rak lang pa ett golv eller säng men med stängda ögon.
Musik kan vara sa mycket. Det kan vara nat man lyssnar pa, dvs. att lyssna, helst inte tänka men enda hitta känslan i det. Sa kan det vara nat att "tycka", värdera det man hör pa nat vis. (tycker inte riktigt om det, hittar aldrig de rätta termerna även om jag innerligt nog skulle vilja det). Sa kan musik vara nat att dansa till, att hitta rytmen är viktig i detta sammanhang. Utan rytm ingen dans. Da blir det bara störigt (som Martin säger om jessica i Big Brother). Fast i och för sig. Kanske orytm och töntighet är coolt nowadays. Aino du minns väl elstötarna i Bergen? Geek-dance er göy. Well jag skall inte tala, dansar definitivt sämre än alla andra. Musik är ju ocksa nanting att tala om. Det känns gött när man känner till en artist men ibland kan det kännas lika bra att inte ha hört om nan. Da blir man bara glad över att musikbranchen är sa otroligt stor och blir kanske nyfiken att ta reda pa mer. Fast, ja, Hip-Hop, Rap och R n' B är bara crappy-dappy-poop.

Jag skulle nog kunna fortsätta min musikanalys men later det vara för idag. Oroar mej just nu mer för att möta Jan igen. Minns ju int hur man pussas än gang. Om jag putar med läpparna kanske han visar mej vägen?

Nu tillbaka till min förälskelse (musiken), sjunka ner i ljumma vindar, gitarrer, strakar, melankoli (dock inte sorg eller dysterhet). Jag vill bli förförd, övertygad och hitta känslan.

( uppdaterad 1 dag för sent)

poet-jag

Mojave3 played in the background
and i saw it as a dream

but in reality
your stood there
and cought me
when I fell for you




Nothing can change the bitter
the room is empty
surrounded by a vague smell

It's the one you left behind
with speechless little me




honey..

Jeder Gedanke an dich
macht es mir leichter die Zeit zu uberstehen



Jag tror att turen äntligen är på min sida,
fick jobb i tyskland för sommaren.
Nu kan jag sova i min älsklings armar,
och vakna där.



Vårtankarna försvann dock då jag idag värmde upp
min hemlagade ärtsoppa och tittade ut genom förstret.
For fuck sake, det snöade. Ei hyväksytä. Please let it be sunny.

under the weather

Under this national rain cloud
I'm getting soaked to tke skin trying to find my umbrella
but I don't know where to begin

Coz I'm under the weather
just like the world
So sorry for being so bold
when I turn out the light
you're out of sight
Although I know that I'm not alone
Feels like home

Morning glory

Jag älskar mornarna i Göteborg. Kanske det är det nybryggda kaffet som nuförtiden fylls med mjölkskum (trodde jag skulle vara som pappa livet ut och dricka det svart men hade tyvärr fel) eller att kasta sig tillbaka i min extremt stora säng tillsammans med GP. Oberoende är mornarna här otroligt mer efterlängtade än någon annanstans.

Om fem dagar (om man inte räknar med idag och dagen då jag åker) får jag se min älskling igen. Och så tar jag med honom hit för att få uppleva de fantastiska mornarna tillsammans med någon. Jag menar, då han är här kan inte mornarna bli bättre.

Tvingade mig att lyssna

Hörde nyss det värsta ljudet jag nånsin hört. En av sångarna i Linkin Park (han med mörkt hår lite sådär taggat, och så skägg men endast där nere på hakan) sjöng en hel vers av en ny sång vars namn jag inte ens kunde lägga på minne. Tvingade bara mig att lyssna igenom en del för att minnas det förevigt som den värsta sång jag erfarigt. Det var helt otroligt vidrigt och jag led varje sekund som passerade. Men det slutade ju inte här, jo nästa sång på Mtv var självklart också en Linkin Park sång - in the end. Tack killar, ni har än en gång bekräftat att ni ligger högst uppe på min hatar lista över ussel musik tillsammans med finska lordi och tyska rammstein.

aloha.

19. mars

Känns som en dag man borde minnas. Det liksom knakade bake i huvet på mej att det var nåt som hänt tidigare i mitt liv. Kanske en födelsedag, min första kyss, en fjortisfest, en historisk dag, ja nåt som bara helt enkelt spelade roll för mej. Kollade upp i min kalender. Nej inget. Sedan min dagbok 2005, 2004, 2003, 2002, ända till 2001. Inget. Det där med första kyssen var jag rätt så säker på att det inte var. Det var hösten 1998 helt säkert. Hur kan man glömma en sådan grej. Jag minns det nästan som om det var igår. Jag var förtjust i en kille som hette Sebbe. Jag var bjuden på fest och hoppades innerligt att även han skulle visa sig där (okay jag hoppades väl mer än innerligt). Så drack man sin sider och kände sig lite yr. Kanske mer för att man ville känna sig yr. Kvällen fortgick och jag minns att vi, jag och Sebbe, stod en stund på balkongen för att få lite frisk luft. Frisk luft var det ju i och för sej inte eftersom en kille i min klass ( gick då i sjuan) hade rökt sin första sigarett nånsin och reagerade på den lite mystiskt. Ja, det var väl så att hans mage gjorde uppror. Jag kan nog inte förneka den lilla komiken i stunden. Så vi lutade oss mot det svala balkongsräcket och så vände han om sig och kysste mej. Aldrig att jag hade kännt ett sådant pirr förrut. Men det gick relativt okay, försökte mitt bästa och hoppades på att han inte märkte min frånvarande erfarenhet (han var JU en av de coolaste i årskursen). Noh som vi alla vet (en del av er som läser i alla fall) så tog det slut med Sebbe efter kanske en ynklig, kort men oj så kär månad. Jag kommer att minnas det livet ut. Mmmm, jag vet fortfarande inte idag om han visste att det var min första gång, men jag låter nog den frågan ligga i fred.

Så den första kyssen var det inte. Inte för den delen något annat heller. Det var inte den dagen Jan (med blondt hår) lämnade mej för en tjej med tandställning eller när pappa blev fikus och en annan man friade till honom med en diamantring. Nej huj det var bara min dröm i natt. Kommer att sitta och fundera över vad det egentligen ligger bakom den 19. mars. Antingen finner jag ut det eller så i värsta fall hittar jag på nåt istället.

Just a by the way:

Pete kirjotat niin hyvin että jäin bloggiisi ikuisesti kiinni. Just don't stop.

Song of the day:

Belle & Sebastian - The blues are still blue

eller om man vill åka tillbaka till slutet av 90-talet och erfara min kväll som fjortiskär uppmanar jag er att lyssna på Eros Ramazotti's sång "Laura" och jag garanterar er varma känslor.

Bergen, skolan, Jan, framtid, våren

Dags för lite uppdatering igen. Spenderade helgen i Bergen, Norge, och hade en relativt skön förlängd helg. Spontant hoppade vi (jag och aino) på en buss mot Oslo på fredakväll utan att egentligen tänka på hur illa jag mådde efter torsdagkvällen ute. Det märkte jag sen ett tag senare på bussen då vägarna kändes som sicksack mönstret på mammas symaskin hemma Finland. Men det är ju faktiskt sant att vägarna genom Norge inte är av det rakaste slaget, så helt overkligt var det inte. Bergen var fantastisk som alltid (fullsol så gott som alla dagar) och gästvänligheten hos Glenn värmde hjärtat. Även om de norska studentlivet är säkert precis den samma som här i Göteborg kändes det som om de levde ett helt totalt olikt liv. Kanske det är bara det jag vill se framför mig. Tämä maa tämä valuutta. hihi. nu blev de lite långsökt. (hahaa för er alla som inte kan finska)

Så har vi skolan. 3 tenter denna månad, vållar stress och press och ja som bara slappar i min säng och ser på film. hmf. bör förbättras.

Har aldrig saknat så mycket Jan som jag gjorde när vi var i Bergen. Det var ju i och för sig inte längre bort jag reste men han känns närmare när jag är i Götis. Hemma. Så då bara skar det i hjärtat och ibland ville jag bara resa hem för ett samtal (de långa samtalen som kan hålla på i timmar).

Framtiden känns underbart nära och efterlängtad. Det blir ju jag och Jan i ett gemensamt hem i alla fall. Och tidigare än jag gått och hoppas på. Med all tur på vår sida kan vi redan börja fixa en lägnehet under sommaren. den ljuva sommaren då jag får vara med honom hela tiden. Längtar och väntar och gillar begreppet framtid.

Nu hoppas jag bara att våren skulle våga visa sig. Nu är det dags för kaffet utomhus (i solen) och de fantastiska konserter som tar plats i Göteborg denna vår. Vi har Belle & Sebastian, The Concretes, El perro del mar... ja och så var det nån bra Marcus nämnde.
De ska ses, helt klart.

syrran

Fick en sång grym längtan till syrran idag. hon ringde, snacka om sitt o jag om mitt, kanske lite för egocentrerat från min sida. men jag blev längtande kvar. hur underbart var det inte när jag kunde krypa under hennes täcke under helgmornarna när livet var som lugnast. hur jag kunde berätta för henne om allt bara hon frågade de rätta frågorna. hur vi låg där och hörde mamma stiga upp för att dricka det allt för rutinfulla kaffet. jag älskade de mornarna syrran. med dej. hur de än var så fanns du med. och det var så jag gillade dem.

så ringer du mej. helt plötsligt, i min existens som börjar vänja sej med allt det som förr kändes nära. men som nu känns avlägset. som jag oberoende håller kärt. jag känner mej som en bubblabde vulkan som blir aktiv igen. av all den vänskap vi delar. syrran, du e den ja vill dela min verklighet med. du är den enda som vet vad jag har och kan gå igenom. tack för att du finns.

med konstant längtan,

lilla-syrran

att minnas

"sabato 26 febbraio-05

Skolan har börjat. Jag lär mej italienska från italienska 3 gånger i veckan. Hektiskt men effektivt.Allt det som jag lagt på minne under 3-4 månader får nu någonslags ransonlig mening.
Katie var första gången på dinner hos oss o kvällen gick verkligen smoothly. Hon e ju så öppen o social. o på nåt sätt fick hon även mej att tala (mer än vanligt) o t.o.m. att dricka rödvin (dricker aldrig rödvin). Så beslöt vi oss för att ta en drink på the hunstman o mötte med det samma Fabio & William, så kvällen tog slut efter klockan 4. Vi åkte upp (med bil!!) förbi Katie's hus, längst upp på Torinos kulle. Jag tror att vi var så högt att vi inte längre var i Torino. Så drack vi mer vin (2 flaskor för 64 euro, fabio betala). Mitt status var svagt (pga alkohol) men det är dessa stunder som jag älskar Italien. Detta kan inte ske någonannanstans, eller med någon annan."

hur fint e det inte att minnas?

smörig kärlek

Så var det över igen. Ruset o den konstanta oändliga känslan av lycka. Att man glömmer hur det känns påvägen hem. Eller när den andra åker hem. Jag, personligen glömmer hur illa det gör. Det är nåt som gräver sej in i mej o vänder upp o ner på alla organ. Trycker länge på de nerver som förosakar tårar. Så länge att folket på flyget trodde jag var galen. Ja, galen i Jan, det är ett som är säkert. Men det känns underbart att känna att man lever i alla fall. Att man kan känna sin sårbarhet, känslighet o styrka. Ja, ni vet om ni upplevt äkta kärlek.

O så lyssnar man på musiken, den som alltid omringar oss, men gör absolut inget att bli kornigt. För att få en liten inblick på det perfekta kolla in dessa låtar o njut.

Marta Wainwright - this life
KT Tunstall - other side of the world
Tomte - ich sang die ganze zeit von dir
Black eyed peas - gone going
Arctic monkeys - fake tales of sanfrancisco
Danko Jones - baby hates me
Bright eyes- another travellin' song
My morning jacket - dancefloors

Så nu fylls jag igen av längtan tills jag kan tömma ut det igen nästa gång (slutet av mars) när jag får hålla om min käraste.

sympati

Jag känner ingen sympati för sveriges guldmedalj.

Jag vill inte heller avslöja hur besviken jag egentligen är.

Men hur kan de bara ga sa?

äh. frustration. i feel you.