Deutchland über alles

hallo hallo. wie getzt, oder etwas... öö.. Ni kan inte första hur det är att arbeta pa ett dagis dar precis ingen talar nagot annat än tyska. Det är i och för sig intressant att hitta sig själv vrida och vända pa ord och meningar tills barnet eller tanten förstar vad jag menar men framförallt är det antrangande att hela tiden vara allert pa att första allt fran 0 till 1000. Jag far dagligen de underligaste fragorna och det är jajamensann svart att kunna gissa sig till vad dessa tyska ungar vill ha för svar. Tanterna förstar ju att jag bara har en zon om vad jag kan diskutera.. typ väder, om jag är hungrig, trött, kall och dylikt. Medan ett barn kan fraga hur mange ben min mormor har. Jag har i alla fall lärt mej att man kommer lätt undan om man svarar ich weis nicht eller fileicht. Nangang blir barnet enda förvirrat om den fragar vad jag gör hemma och jag svarar kanske. Men jag menar, allt gar helt enkelt inte att första. Är bra pa att spela hatt-spelet och vet nu hur man säger din tur, var är tärningen, kasta pa nytt, var är du, kom ut ur boet m.m.

Festivalen south side var üpperlig och artisterna var suvveräna. En kort rewiew av banden: The Koooks, Death cab for cutie, The shoutout louds, The Hives, Muse, Artic monkeys, The racounters, The archive, en lat av Tomte, lite av The Sounds, Gogol Bordello, The Strokes, Hard-fi... och en del till men de minns jag inte längre.. var kanske inte minnesvärda. However en god festival i fullt solsken sa att man höll pa att torka bort. Blev faktiskt en aning brun sa att Jans pappa trodde jag hade besökt Mallorca.

Auf Wiederseen.

sommarlovets hårda kanter

Livet är nog allt annat här i Helsingfors än i Göteborg. Jag som redan vill åka tillbaka. Föräldrarna grälar om saker som verkligen inte behöver grälas över. Syrran och jag är vänner (ibland är vi inte) men hon jobbar så mycket så hon orkar inte hålla igång så mycket som jag under veckan. Helgerna har vi bara legat i solen, bränt oss, solallergi och nippor men den här gyllenbrunheten börjar tränga igenom. Så allt solande var inte förgeves. Dagarna är rätt så långtråkiga då ja antingen stannar hemma, gör precis ingenting eller ringer genom telefonlistan och försöker hitta nån polare som har tid att ses. Helst för att sola. Nu e de ju helt klart underbart att se gamla goda ansikten som man delat så mycke med under åren.

Varje dag åker mina tankar iväg till Jan. Nu e de äntligen bara 3 dagar kvar tills jag får sova i hans armar. Sen blir de säkert mysiga gräl som känns ironiska efter allt detta längtande. Men han förblir nog min älskling. Vill bara uppleva vårt första sommarlov nu.

Att vakna klockan 9.00 under sommarlovet och tvätta mammas byk känns alldeles fantastiskt. Så måste jag dra mej upp på vinden och kolla igenom de saker jag vill ta med mej till min lya i Göteborg. De ska bli skoj. Man kan alltid hitta något nostalgiskt eller kanske nån ny treassure.

Vi ses snart igen

hej och hå. Nu drar jag. De känns en aning bittert faktiskt. Göteborgs sommar ser ju ut att kanske bli nåt i alla fall efter den grymt långa kalla våren. meen.... till the postals service's such great hights avslutar ja mitt år här i Göteborg. Men ni ska verkligen inte tro att jag låter bli att återvända. Det gör jag. Hösten kryper snart på. Det gör den alltid då det är sommar. Göteborg ÄR Den fantastiska staden.

tack.

Ni

Jag tror det är såhär jag vill ha det. Det lugna sköna Göteborg. Med de vänner man värdesätter och vill känna sig så bekväm med. Du i Kvibergs knutar. Han i Bellevue. Hon i Johanneberg. Med de goda råden. De goda orden. Den goda värmen. Jag kommer att längta tillbaks till dessa vänner som berört mitt hjärta som få nånsin berört. Hoppas bara att vi ses igen en dag. Då man kan minnas igen. Den kalla vintern med Pustervik, och den varmare våren med mer musik och tankar. Tack NI för vad ni är.