Jag är jätterastlös

Jag har varit otroligt rastlös den sista tiden. Antagligen för att jag hela sommaren har jobbat och nu när jag plötsligt har 6 dagar ledigt vet jag inte riktigt vad ja ska ta mej till. Shoppa skulle vara kul men pengarna är slut. Städning har jag försökt på men det är tråkigt att städa ensam. (Jan har redan börjat plugga). Att slappa och kolla på tv är väl fantastisk i cirka en timme. Sen rullar jag omkring i sängen och vill booort. Idag blir det antingen en makeover på mig själv.. tänkte färga håret. Eller makeover på lägenheten. Synd bara att allt jag vill göra kostar jordgubbar.

Vad gör ni? Ring mej och kom på fika.

Mina älsklings vänner

Först vill jag bara påpeka att det är hur skoj som helst att dra ut med mina arbetskollegor, men på något konstigt sätt slutar dessa gånger med att jag mår ännu konstigare nästa dag. Förra onsdagen på kontiki var oberoende helt jäävligt kul även om jag fick rysningar av ordet öl och wisky torsdagen därpå.

På fredag kom Jenna och Skorpan, mina bästa vänner jag inte har sett sedan februari förra vintern om jag minns korrekt. Det är skönt att ibland låta två världar kollidera. Jag menar finns det nåns sällskap jag trivs bäst i och känner mej hemma hos är det dessa två's. Egentligen är det å ena sidan lite sorligt också för då börjar jag längta hem igen också. Till Jinja, te-kvällar hemma hos Jenna eller vad som helst. Det är en smula ledsamt men samtidigt så otroligt bekvämt.

I feel like home with them.

Vi spenderade 5 underbara dagar. Shoppade, käkade gott (kräftor och koskenkorva på sönda), gick omkring på Liseberg, besökte andra långgatan, kollade omkring i centrum och njöt av varandras sällskap. Och den humor jag har vuxit upp med.

Nu har de i varje fall åkt hem. Imorse. Och jag gav ett löfte om att åka hem i oktober, men mina man under armen. Till mina älsklings vänner.

Igår kväll blev jag kallsvettig över tentan jag hade förra veckan. Orolig över att jag inte hade klarat den. Men idag till min stooooooora överraskning fick jag reda på att jag hade klarat den. Perfekt. Tack Gud. Tack Ninni att du förstod vad du höll på med.

Nu väntar en till fest med jobbet. På onsdag ska vi öla och bowla. Är redan lite excited.
Jag återkommer med gossip om vad som hände.

Gud välsigne vänner

Nr 6

Maximo Park - Books from boxes

Nr 7

Jens Lekman - A postcard to Nina

Det blev ett litet stopp i min top 20 lista p.g.a. diverse orsaker. Nu har jag dock funnit gnistan igen och vill presentera för er en av världens roligaste låtar. Och Jens är ju aldrig fel. Hörde denna låt för första gången hösten 2005 på Pustervik, då jens spelade tillsammans med Erlend Öye, en spontan liten konsert. Det var extremt mysigt, en av de bästa konserterna jag nånsin upplevt. Då spelade Jens en låt som han nyss hade skrivit (låten var ganska halvfärdig) om hans besök till Berlin, där hans lesbiska tjejkompis Nina hade presenterat honom som hennes kille inför hennes föräldrar. And here we go, nästan 2 år senare är den klar. Och fin fin.

För att inte gå in så mycket på det jag gjort den senaste tiden (jag vill spara på mitt samvete lite grann) kan jag bara nämna att jag har omtenta nästa vecka och undviker varje sekund att inte plugga eller tänka på saken. Drog mej dock till skolan igår för en genomgång av den underkända tentan och fick bara kallrysningar av vår lärare som faktiskt hade köpt en ny t-shirt till sin one shirt kollektion. Det var ju kul för honom. Men jag gillade inte att sitta där i hans sal.

Efter de 3 oändliga timmar ja satt i skolan träffade jag Jan och vi bestämde oss för att käka nåt i stan. Det blev Mexikansk restaurant för att fira vår 2 års dag som vi hade i slutet av juli. Det var otroligt mysigt men senare på kvällen när vi kommit hem konstaterade jag att min mage var för svag och liten för mexikansk mat. Det knep så innerligt. Men Jan kokade te (som hans mamma gör om någon har magont) och kramade om mej. Då blev allting bra igen.

jobb

jobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobb jobbjobbjobbjobbjobbjobbjobb

jobbjobbjobbjobbjobbjobbjobjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobb
jobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbjobbj

WOW

Way out west var NICE. bortsett från att Lily Allen aldrig dök upp pga halsont. Det var ok. Besviken var ja ju, det kan ja inte förneka men Shout out louds, Devendra Banhart och Kanye West gjorde allt de kunde för att få mej på bra humör igen.

Öyvinds besök var otroligt trevligt. Vilken underbar gutt. Honom ska vi hälsa på om nån månad eller så i Bergen. Och hur sköönt var det inte att han kom så bra along med Jan.

Ölet på WOW var svindyrt men gjorde susen då regnet öste på ibland. Jag gillade ölen. Och dansade hårt till Touch the sky. Tillsammans med 3 lika dansglada killar.

Fin fin helg, nu väntar jobbet igen. Tur är kommer juli lönen på onsdag. och då ska de shoppas för tusan.

pöss.

Mycket på G

Ville bara meddela små grejer här på bloggen som jag är så förväntansfull över.

* Öyvind anländer om en timme ungefär till Göteborg. Tyvärr fick Glenn inga biljetter så Öjje kommer ensam istället.

* Om 2 dagar är det Way out West för min del. Drömde ju redan om Lily Och Kanye.

* Har inte druckit alkohol sedan mitten av juni. Nu Ninni vännen är det illa dags.

* Ebba kommer också till festivalen, hur kul ska inte det vara ???

* Sommaren har äntligen kommit till götet och jag finslipar min solbränna.

* Mamma och pappa har bestämt sej för att hälsa på mej i september. Perfekt.

* Jens & co kommer även om nån vecka eller så.

* Jag trivs på jobbet och anser trots alla odds att det är kul. Är det helt fel att tänka tanken om en säsong till?

Nu fixar jag snabbt lägenheten, drar till centralen och sedan hoppar jag i den röda klänningen redo att fotografera folk.

So long amigos

Trubbel kunder

Nu ska ja berätta för er något tämligen underhållande från igår kväll.

Igår efter en relativt oaktiv dag på jobbet (pga ringa antal kunder) skulle jag stänga klockan 23. Hoppades på att den sista timmen jag var ensam skulle gå lugnt till. Men nej, jag hade fel. Halv elva kom det in ett gäng "stockholmare" som de påstod sej vara och ville ta kort. Jag hade snackat med dem tidigare den dagen och förklarat att sista kortet tar vi halv elva. Detta är alltså 1 kort. Inte olika varianter av kort med samma grupp.

Det hela började ju redan lovande. Hade gärna gått med på att ta ett bröllopskort på ett par i gruppen. Och när killen var påklädd kollade han på mej undrande och frågade:

"är det du, som ska fota oss?"

Och då kollade han lite ner sådär.

Egentligen hade jag lust att svara "nej nej nej, en lite ovärdig brutta som jag klär på folk bara. vänta så ska ja bara ringa fotografen."

Men det gjorde jag inte utan svarade JA, som om jag var världens bästa fotograf.

Efter att kortet var taget och paret hade valt sin bild trodde resten av släkten att det var deras tur. Men så var det ju inte. Jag hade sagt att detta var sista kortet. Och där med basta.

Det hela slutade med att någon kallade mej "jävla göteborgare" hit kommer vi aldrig mer.
Men om ja ska vara ärlig så var det inget problem att bli kallad jävla göteborgare. Och det är skönt att hon trodde jag var en. Och inte någon jävla finlandssvensk som försöker gömma sin dialekt. Tack.

Så i det långa loppet var det inte så hemskt som jag fruktade till en början. Man lär sej från allt.

Nr 8

Lily Allen - Everybody's changing (Keane cover)



Köpte nya skor också. Igen. Köpte ett par andra med liten klack för någon dag sedan. Och så föll jag igår för dessa med. Lön. Jag väntar på dej.