Synd att jag har förlorat den
äkta känslan för att skriva, lite grann i varje fall. För ett år sedan ville jag skriva jättemycket och ofta. Och nu känns det bara som om jag är
tom av allt jag innan hade kunnat skriva om. Vad är det egentligen som har hänt? Först tänkte jag att det beror på brist av tid. Men tid har jag, hur jag än
lätt försöker ljuga för mej själv och andra. Vad man gör med sin tid är ju en anna grej. Jag kan vara en relativt
upptagen person ibland. Speciellt denna höst. Men det betyder inte att jag är
upptagen från 7-23 på kvällen. Det betyder ju bara att jag har mer att göra än vanligt. Med den
klumpiga bortförklaringen ur vägen tänkte jag att kanske nu när Jan är här behöver jag inte bloggen lika mycket som förr. Det är heller ingen
bra förklaring. Nu när Jan är här har jag ju till och med ännu en orsak att skriva mer. Han borde ju vara en inspiration till att skriva. Om oss till exempel. Men nej, vårt
turbulenta (eller inte) förhållande håller jag tydligen för mej själv. Även om jag slänger ut hans
fula ketschup burkar genom fönstret. Det kan inte vara nåt att blogga för.
Men vad är det då? Vart har min "passion" för att skriva tagit vägen? Where's the shit?
Nu sitter jag här hemma ensam, en fredag, relativt bakis, och väntar på att tiden ska pumpa i mej lite energi. Hade gärna gjort nåt ikväll men efter festen igår har jag inte ens en smula rörelsekraft i mej.
I Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.Vi behöver mer begåvade kvinnor!!