Så var kursen slut..

.. tillsammans med mej. Helt otroligt hur en kurs kan vara så givande samtidigt som den suger musten ur en. Jag är helt slut. Och ölen/cidern ikväll bekräftar detta.

Nu väntar jag på att få åka hem snart. Till Finlands famn. Och kramas med syrran. Kanske någon till. Det har varit så oerhört hektiskt den senaste tiden att en efterlängtad semester känns på plats. Dessutom kommer Jan med. Så allting känns bra med resan hem.

Lite tråkigt är det att lämna klassen. Det har varit en extremt trevlig klass. Där jag känt mej bekväm med många. Det händer sällan. Samhällsvetare har något andra inte har.

Så är det bara.

Återupplev

Red House Painters - Have you forgotten

Återupplev

Raconteurs - Broken boy soldier

Den bästa serien just nu

På tal om glasögon..

... så hände det något pinsamt i helgen. Jag snackade med en vän på en bar där även hennes kompisar stod och hängde. En av killarna bär på ytterst gammalmodiga glasögon. Sånna runda man hade på 90-talet. Berusad som jag var skrattade jag till och trodde han skämtade. Det visade sej naturligtvis att det verkligen var hans glasögon. Han såg min reaktion och lade undan dem lite blygt.

Snacka om att jag skämdes.

Glasögon kan förändra

Glasögon påverkar ens image

För att se texten tryck på bilden

Viva Torino!!

Det är väldigt mycket här i Torino som väcker gamla minnen. Både bra och dåliga. Först bara konstiga sentimentala minnen. Lukten, trafiken och smoggen till exempel. Det känns tungt att andas här. Och den italienska livsstilen känns alldeles för hektisk för mej. De rusar av och ann längs gatorna som om det brinner i varje kvarter. Däremot älskar jag Elisabeth lägenhet och tanken om hur roligt vi hade under helgerna. Absolut det skönaste som fanns här. Nu har mycket hänt med just denna lägenhet men jag hoppas för hennes skull att allting kommer o ordna sej. Det tror jag faktiskt.

Sen gillar jag uppmärksamheten man får. Vissa kanske vet att jag ibland kräver uppmärksamhet och bekräftelse (och ja, jag bekräftar mej själv, så jag kan faktiskt kräva det från andra), och det kan man lätt säga att man får här. Ta bara gårdagens cena med Elis vänner. Det var hur trevligt som helst. Och efter att jag var en urtråkig tråkmåns när vi gick ut och dansade salsa (jag dansade ej!!!!) så bjöd Jill mej på kaffe och Francesco bjöd mej på pizza till ikväll. Så även om man är tråkig kan man ha en najs najs kväll.

Ett resonemang om pojkarna kommer senare. Det har varit ytterst intressant att träffa dem och se hur de reagerat på mitt besök o hela mej. Men nu ska ja dra till piazza rivoli, till Albertos skola och sen ska vi käka lunch hela familjen.

Med fler uppdateringar efter att jag är tillbaka i älskade Götet.

Baci baci baci

italia, sono pronta

Inatt

Undrade jag vad jag gör i Göteborg. Vad som gör att jag inte återvänder eller fortsätter någonannanstans.

Kom på det. Jag älskar Göteborg. Vagnarna. Det fruktansvärda vädret och framförallt mina vänner.

Ibland kan tillvaron kännas oerhört slitsam och onödig. Är allt jag gör för mej själv eller för någon annan?

Studerar jag för att få ett jobb eller för att jag inte kan något annat?

Som någon en gång sa, I want to go places. I want to see things. I want to feel things. I want to be.

idag

har jag målat en vägg hos Steffo och köpt en turretur biljett till torino. Jag drar på torsdag.