19. mars

Känns som en dag man borde minnas. Det liksom knakade bake i huvet på mej att det var nåt som hänt tidigare i mitt liv. Kanske en födelsedag, min första kyss, en fjortisfest, en historisk dag, ja nåt som bara helt enkelt spelade roll för mej. Kollade upp i min kalender. Nej inget. Sedan min dagbok 2005, 2004, 2003, 2002, ända till 2001. Inget. Det där med första kyssen var jag rätt så säker på att det inte var. Det var hösten 1998 helt säkert. Hur kan man glömma en sådan grej. Jag minns det nästan som om det var igår. Jag var förtjust i en kille som hette Sebbe. Jag var bjuden på fest och hoppades innerligt att även han skulle visa sig där (okay jag hoppades väl mer än innerligt). Så drack man sin sider och kände sig lite yr. Kanske mer för att man ville känna sig yr. Kvällen fortgick och jag minns att vi, jag och Sebbe, stod en stund på balkongen för att få lite frisk luft. Frisk luft var det ju i och för sej inte eftersom en kille i min klass ( gick då i sjuan) hade rökt sin första sigarett nånsin och reagerade på den lite mystiskt. Ja, det var väl så att hans mage gjorde uppror. Jag kan nog inte förneka den lilla komiken i stunden. Så vi lutade oss mot det svala balkongsräcket och så vände han om sig och kysste mej. Aldrig att jag hade kännt ett sådant pirr förrut. Men det gick relativt okay, försökte mitt bästa och hoppades på att han inte märkte min frånvarande erfarenhet (han var JU en av de coolaste i årskursen). Noh som vi alla vet (en del av er som läser i alla fall) så tog det slut med Sebbe efter kanske en ynklig, kort men oj så kär månad. Jag kommer att minnas det livet ut. Mmmm, jag vet fortfarande inte idag om han visste att det var min första gång, men jag låter nog den frågan ligga i fred.

Så den första kyssen var det inte. Inte för den delen något annat heller. Det var inte den dagen Jan (med blondt hår) lämnade mej för en tjej med tandställning eller när pappa blev fikus och en annan man friade till honom med en diamantring. Nej huj det var bara min dröm i natt. Kommer att sitta och fundera över vad det egentligen ligger bakom den 19. mars. Antingen finner jag ut det eller så i värsta fall hittar jag på nåt istället.

Just a by the way:

Pete kirjotat niin hyvin että jäin bloggiisi ikuisesti kiinni. Just don't stop.

Song of the day:

Belle & Sebastian - The blues are still blue

eller om man vill åka tillbaka till slutet av 90-talet och erfara min kväll som fjortiskär uppmanar jag er att lyssna på Eros Ramazotti's sång "Laura" och jag garanterar er varma känslor.