syrran

Fick en sång grym längtan till syrran idag. hon ringde, snacka om sitt o jag om mitt, kanske lite för egocentrerat från min sida. men jag blev längtande kvar. hur underbart var det inte när jag kunde krypa under hennes täcke under helgmornarna när livet var som lugnast. hur jag kunde berätta för henne om allt bara hon frågade de rätta frågorna. hur vi låg där och hörde mamma stiga upp för att dricka det allt för rutinfulla kaffet. jag älskade de mornarna syrran. med dej. hur de än var så fanns du med. och det var så jag gillade dem.

så ringer du mej. helt plötsligt, i min existens som börjar vänja sej med allt det som förr kändes nära. men som nu känns avlägset. som jag oberoende håller kärt. jag känner mej som en bubblabde vulkan som blir aktiv igen. av all den vänskap vi delar. syrran, du e den ja vill dela min verklighet med. du är den enda som vet vad jag har och kan gå igenom. tack för att du finns.

med konstant längtan,

lilla-syrran