Hittade mej själv igen ensam och otroligt ledsen över att Jan åkte hem igår. Det slår mej varenda eviga gång, även om jag precis ALLTID lovar mej själv att inte låta det komma över mej. But here I am again. Undviker därför mitt rum, där doftar det ju Jans kärleksdoft.
Sommarlängtan har också slagit sina klor i mej. Jag drömmer mej till spontana cykelutfärder runt Illerich i varmt kjolväder. Jag vill äta amppariglass (så att den smälter i handen) på Grävlingsvägen. Jag vill ta nattliga promenader i sommarvärme. Jag vill träffa mina kompisar, alla de som inte lever mina vardag här i Göteborg. Jag vill umgås med min familj. Röra mina bortglömda prylar. Känna de känslor man inte kan ha under de andra årstiderna. tack
(ja, o så låg man med migrän hela dagen och kunde inte röra sig ur fläcken innan klockan 20.00)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Aika melankolista. :-( No, kyllä se siitä. Musta tuntuu, että aina kaipaa sitä vuodenaikaa (tai muuta aikaa), joka on seuraavana edessä. Elokuussa odottaa jo taas ihan fiiliksissä, että syksy alkaisi jne. Vuodenaikojen odotus on haasteellista.
saatat olla oikeassa. mutta en usko kaipaavani syksyä göteborgissa yhtä paljon kun kesää hesassa. mikään ei voita sitä että saa nähä vanhoja kaippareita. myös sua.
Heheh
:-)
Post a Comment