Deutchland über alles

hallo hallo. wie getzt, oder etwas... öö.. Ni kan inte första hur det är att arbeta pa ett dagis dar precis ingen talar nagot annat än tyska. Det är i och för sig intressant att hitta sig själv vrida och vända pa ord och meningar tills barnet eller tanten förstar vad jag menar men framförallt är det antrangande att hela tiden vara allert pa att första allt fran 0 till 1000. Jag far dagligen de underligaste fragorna och det är jajamensann svart att kunna gissa sig till vad dessa tyska ungar vill ha för svar. Tanterna förstar ju att jag bara har en zon om vad jag kan diskutera.. typ väder, om jag är hungrig, trött, kall och dylikt. Medan ett barn kan fraga hur mange ben min mormor har. Jag har i alla fall lärt mej att man kommer lätt undan om man svarar ich weis nicht eller fileicht. Nangang blir barnet enda förvirrat om den fragar vad jag gör hemma och jag svarar kanske. Men jag menar, allt gar helt enkelt inte att första. Är bra pa att spela hatt-spelet och vet nu hur man säger din tur, var är tärningen, kasta pa nytt, var är du, kom ut ur boet m.m.

Festivalen south side var üpperlig och artisterna var suvveräna. En kort rewiew av banden: The Koooks, Death cab for cutie, The shoutout louds, The Hives, Muse, Artic monkeys, The racounters, The archive, en lat av Tomte, lite av The Sounds, Gogol Bordello, The Strokes, Hard-fi... och en del till men de minns jag inte längre.. var kanske inte minnesvärda. However en god festival i fullt solsken sa att man höll pa att torka bort. Blev faktiskt en aning brun sa att Jans pappa trodde jag hade besökt Mallorca.

Auf Wiederseen.