blogg + ninni är inte = dagbok

Läste "Sigges Blogg" här en dag. Om hur han överförde sitt dagbokstänkande i sin blogg. Han menade att det inte gick.

Det var väl min mening i början också. Därför har jag inte skrivit old-school dagbok sen jag började blogga. Jag tänkte faktiskt att jag i nåt skede skriver ut mina blogginlägg och fixar ihop det till en dagbok. Då blir det ju som det var förut. Den enda skillnaden skulle då vara att den inte är handskriven. Men det sägs ju vara trendigt att följa samhällsutvecklingen.

Jag hade otroligt fel i min plan. Jag håller definitivt med Sigge. Det går inte att skriva i sin blogg om det man skulle skriva i sin dagbok.

Ständigt måste man ha ett relativt tydligt språk, undvika att inte såra andra. Ibland skriver man ju faktiskt om andra än sig själv. På något sätt vill man bevisa det handfulla antalet läsare att man har nåt klokt att skriva om och att ens eget liv är obegripligt meningsfullt. Man ska ha djupa tankar och ett utvecklat språk. Ni ska nu inte tro att jag känner mig pressad för mitt bloggskirvande, men om sanningen skall fram kollar jag nog flera gånger igenom det jag skrivit innan jag publicerar det. Jag gillar det endå, annars skulle jag inte göra det.

Om jag skulle skriva alltid då jag har blogglust skulle 90 % av mina inlägg vara skrivna runt 23.57. Då snurrar min hjärna på högvarv. Det är stunden just innan jag somnar. Kanske det egentligen är den enda stund på dygnet jag har tid att tänka sunt. Vem vet.

Hoppas det nu har blivit klart för er att min syn på dagboksskrivandet inte = min blogg. Jag vill inte skriva om stor hjärtesorg, om problem med alltför nära vänner och relationer. Inte heller om saker jag knappt kan eller vill erkänna för mej själv. Orsakern är klar. Jag är feg och fruktansvärt rädd för att bli dömd av min omvärld.

Därför kan det blir stop ibland på mitt fina bloggflyt.