Oj ni.

Oj ni.

Sitter här söndag eftermiddag och tänker att det är egentliten en ledig dag då jag ska ta det lugnt, kanske läsa en skön bok och snaska på något gott i soffan. Men nej så är det tyvärr inte. Jag skall fixa till i lägenheten. Det ser ut som Jerusalems förstörelse här (så som mamma sa när vi var små). Och tanken om att Jan knappeligen kommer att hjälpa mej är inte speciellt lugnande. Jag vill så gärna slappa på min lediga dag. Och då tänker ni kanske att va fan sitter hon där och skriver blogg för. Ta itu med städningen så är det snart överstökat!!

Men jag sitter här och skriver endå, för jag vill det. Och har en del att dela med mej idag. Faktiskt.

För att ta det tråkiga först är redovisningen på Handels ÄNTLIGEN över. Tentan gick sådär. Antingen är den regelt underkänd eller på gränsen till godkänd. Jag hoppas på det senaste. Nästa kurs började direkt direkt direkt nästa dag. Och nu håller vi på med grundläggande Matte för den kursen. Tro det eller ej så gillar jag det. Det är absolut inte som det var med extern redovisningen. Nu fattar jag och kan till och med säga att det är lätt. Och roligt.

Enaugh med det tråkiga.

Det roliga är att jobbet har börjat och det är hur skoj som helst. Med tiden skall jag bli expert. Men arbetsklänningen ger jag en 1/5.

Efter jobbet igår skulle vi träffa Ebba på stan pga. av tjejens födelsedag men efter ett litet missförstånd blev det aldrig så. Vi besökte i alla fall Freddan i hans bar. Och ärligt talat passade han in som fisken i vattnet. Snygg och stilig bartender skall jag säga er!!!
På vägen hem drog jag och Jan till Mäkkedonkken där en kille blev slagen utanför. Vi kände oss skyldiga att hälpa denna hjälplösa själ så Jan drog upp honom (blodig sådan) och jag sprang efter hans mobil som flög typ 100 meter därifrån. Han tackade oss knappt. Den tönten.

Därpå följde en djupanalys av händelsen på spårvagnen hem. Vi tror att båda parterna var väldigt fega eftersom han som slog bara spräng iväg utan att titta bakåt, och han som blev slagen aldrig kollade vem de var som slog honom. Vi kände oss som hjältar endå. HJÄLTAR. Hercules och catwoman.

Det sista jag vill påpeka om idag är boken jag läser; Emma Juslins Frida och Frida.

"Sanden under våra sandaler knastrar som tuggande tänder. Sandtänderna äter upp marken inifrån. Jag och Frida berörs inte, för vi svävar som spöken. Jag är ett spöke som återvänt för att säga det som hindrar mig från att få ro."

Läs den!!

Värd låt:

The Long Blondes - Once and never again