Jens Lekman - A postcard to Nina
Det blev ett litet stopp i min top 20 lista p.g.a. diverse orsaker. Nu har jag dock funnit gnistan igen och vill presentera för er en av världens roligaste låtar. Och Jens är ju aldrig fel. Hörde denna låt för första gången hösten 2005 på Pustervik, då jens spelade tillsammans med Erlend Öye, en spontan liten konsert. Det var extremt mysigt, en av de bästa konserterna jag nånsin upplevt. Då spelade Jens en låt som han nyss hade skrivit (låten var ganska halvfärdig) om hans besök till Berlin, där hans lesbiska tjejkompis Nina hade presenterat honom som hennes kille inför hennes föräldrar. And here we go, nästan 2 år senare är den klar. Och fin fin.
För att inte gå in så mycket på det jag gjort den senaste tiden (jag vill spara på mitt samvete lite grann) kan jag bara nämna att jag har omtenta nästa vecka och undviker varje sekund att inte plugga eller tänka på saken. Drog mej dock till skolan igår för en genomgång av den underkända tentan och fick bara kallrysningar av vår lärare som faktiskt hade köpt en ny t-shirt till sin one shirt kollektion. Det var ju kul för honom. Men jag gillade inte att sitta där i hans sal.
Efter de 3 oändliga timmar ja satt i skolan träffade jag Jan och vi bestämde oss för att käka nåt i stan. Det blev Mexikansk restaurant för att fira vår 2 års dag som vi hade i slutet av juli. Det var otroligt mysigt men senare på kvällen när vi kommit hem konstaterade jag att min mage var för svag och liten för mexikansk mat. Det knep så innerligt. Men Jan kokade te (som hans mamma gör om någon har magont) och kramade om mej. Då blev allting bra igen.
No comments:
Post a Comment