Nu ska ja berätta för er något tämligen underhållande från igår kväll.
Igår efter en relativt oaktiv dag på jobbet (pga ringa antal kunder) skulle jag stänga klockan 23. Hoppades på att den sista timmen jag var ensam skulle gå lugnt till. Men nej, jag hade fel. Halv elva kom det in ett gäng "stockholmare" som de påstod sej vara och ville ta kort. Jag hade snackat med dem tidigare den dagen och förklarat att sista kortet tar vi halv elva. Detta är alltså 1 kort. Inte olika varianter av kort med samma grupp.
Det hela började ju redan lovande. Hade gärna gått med på att ta ett bröllopskort på ett par i gruppen. Och när killen var påklädd kollade han på mej undrande och frågade:
"är det du, som ska fota oss?"
Och då kollade han lite ner sådär.
Egentligen hade jag lust att svara "nej nej nej, en lite ovärdig brutta som jag klär på folk bara. vänta så ska ja bara ringa fotografen."
Men det gjorde jag inte utan svarade JA, som om jag var världens bästa fotograf.
Efter att kortet var taget och paret hade valt sin bild trodde resten av släkten att det var deras tur. Men så var det ju inte. Jag hade sagt att detta var sista kortet. Och där med basta.
Det hela slutade med att någon kallade mej "jävla göteborgare" hit kommer vi aldrig mer.
Men om ja ska vara ärlig så var det inget problem att bli kallad jävla göteborgare. Och det är skönt att hon trodde jag var en. Och inte någon jävla finlandssvensk som försöker gömma sin dialekt. Tack.
Så i det långa loppet var det inte så hemskt som jag fruktade till en början. Man lär sej från allt.
Monday, August 06, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Toi on just aina tolleen, että jos joku voi just ennen sulkemisaikaa mennä pieleen, niin se menee pieleen. Mullakin on tänä kesänä jo kaks kertaa käynyt silleen.
Mutta coolii että sua luultiin gtborgilaiseks! Jos oisit vaan sanonut niille "F*** you", ne ois luulleet sua newyorkilaiseks.
jee go girl :) niin sitä pitää fotografen!!! K
Post a Comment