Idag när jag lagade middag kom jag ihåg en hemsk sak. I Italien tyckte ingen (INGEN?!) i min au pair familj om vitlök eller gullök. Ett helt jävla år levde jag utan dessa läckerheter. Hur överlevde jag? Hur kunde jag äta maträtt efter maträtt, tacka och ta emot, men inte få lööök. Jag kan inte fatta. Var uppenbarligen under nån trans/hypnos när jag var där.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment